Upplägget känns igen från andra sammanhang.
Kombatanterna möts i ett rum, det har peppats och förberetts under en veckas tid och fastän ingen av sidorna förvånar längre så är sammandrabbningen lika omtyckt som välbekant.
Jag talar naturligtvis om torsdagkvällarna hos familjen Shakrah i flyktinglägret Yarmouk, utanför Damaskus.
Här pågår varje torsdag en våldsamt intensiv politisk debatt som avlöses av skvaller, skratt, nyhetsuppdateringar, diskussioner om barnens skolresultat och ibland arga och sura miner. Mötet har blivit en tradition, och såvida man inte är upptagen eller sjuk så ser man fram emot torsdagarna med oförställd entusiasm.
Här finns inget av det svenska "överens om att inte vara överens". Här är diskussionerna på liv och död, varför min faster Iman tar på sig rollen av domare/konferencier/moderator.
Ibland, när diskussionen blir för intensiv och herrarnas hjärtproblem gör sig påminda så byter hon raskt ämne till något mindre kontroversiellt, eller så behöver debatten livas upp och då kastar hon in en brandfackla i samtalet.
Det äts, garvas, kramas och folk går in och ut ur rummet där man kan dö kvävningsdöden om man stannar kvar för länge, eftersom snart sagt alla i myndig ålder håller i en glödande cigarett.
Detta skrivs på tisdag förmiddag. Bara två dagar kvar till nästa torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar